Mystik i Stilla Veckan

En mörklagd Nysätra Kyrka, utanför Örsundsbro. Bara levande ljus. Besökarna, max 15 personer per föreställning, samlas i vapenhuset. Man leds in i kyrkan och möts av prästen, som med en ficklampa lyser upp kyrkans 1700-talstavlor med passionsmotiv och berättar om dem. Tavlorna har tagits ned och är lutade mot bänkarna i kyrkan. Från orgelläktaren hörs mystisk musik, sång och ljud.

Besökarna placeras sedan på stolar framme i koret, vända mot kyrkorummet. Där, på en estrad ovanpå bänkarna, finns en stråkkvartett, ”Brand New Calvados”, som spelar på tidsenliga instrument. Lagunda och Fjärdhundra kyrkokörer tar plats framför besökarna och framför Lacrimosa-satsen ur Mozarts Requiem och Uno Sandéns ”Se, vi gå upp till Jerusalem”.

Dymmelonsdagen 31 mars kl 19.00, kl 20.30 och kl 22 välkomnas 15 personer per föreställning. Ring och boka plats, pastorsexpeditionen tel 0171-46 00 70.

Upplev ljus, konst, musik och text som berättar om påskens händelser på ett alldeles nytt sätt!

Slaget vid Lotsen – Enköpings nya musikscen

Slaget vid Lotsen – Enköpings nya musikscen

     

    Slaget vid Lotsen 27 februari 2010 vanns av: Publiken, Enköpings MusikKlubb, Lotsens Restaurang, Bill Öhrström & Bie Blues Band, The WHITE Band och TJ Produktion med tekniker Daniel Andersson. Alla kom på delad förstaplats! Vi prövade ett nytt samarbete mellan Musikklubben och Lotsens, vilket utföll till allas belåtenhet. Lokalen tar åtskilliga hundratal personer och kan delas av eller öppnas upp efter behov. Artisterna har en stor ordentlig scen och bra loger bakom scenen. Publiken behöver inte förbeställa bord och kan sitta kvar vid sina bord och ta del av framträdandet. Och man kan sitta eller stå nära scenen om man vill. Ljud och ljus ordnade TJ Produktion till en utmärkt mix.

    Enköpings MusikKlubb ordnar ca 30 konserter per år och med ett flertal av dessa på Lotsens Restaurang har Enköping fått en ny musikscen som tar litet större publik och med utmärkta kringarrangemang.

    Bill Öhrström är en legend i Stockholms musikliv sedan 50 år tillbaka. Han har alltid spelat blues, haft en klubb med Hansson & Karlsson (Janne ”Loffe” Carlsson) där de spelade med en tidig Jimmy Hendrix, tog hit John Mayall, Fleetwood Mac m fl. Turnerade fyra år med ”Hair”. Drev Bryggeriet med sina band Kebnekajse och Fläsket Brinner. Drev sedan Mariahissen. Spelade i Jukka Tolonen Band i sex år. Producent och manager åt sin dåvarande hustru Lisa Ekdahl.

     

    Bie Blues Band, som Bill Öhrström framträdde med på spelningen, är en ”power-trio” från Katrineholm. Man spelar rå, svängig Texasblues. Bill Öhström visade sig ha både en bra röst i behåll, liksom en mycket bra timing. Bandet bjöd på både blues och rock och soloinsatserna delades mellan Bills häftiga munspelssolon och Stefan Ejnarssons ekvilibristiska gitarrsolon. Övriga i bandet är Paul Nilsson på trummor och Uffe Hellqvist på bas. Alla tre bidrog också med sång. På publikens begäran fick Paul också visa upp sig i ett tungt trumsolo.

     

    The WHITE Band är ett mycket professionellt lokalt soul- och blues band bestående av Cecilia Pekkari på sång, piano och hammond, Magnus Midelf på gitarr och sång, Marcus Jäderholm på bas och sång och Jonatan Carlsson på trummor.  Bandmedlemmen Pia Widlund på saxofon och sång saknades denna gång.

Text och foto Lars Wall

Högklassig lunchmusik till kaffe och macka

 

Vårfrukyrkan i Enköping

Bakgrund:

Varje onsdag 12.10-12.35 erbjuds högklassig lunchmusik till kaffe och macka i Vårfrukyrkan. Kaffe och macka kan man få redan från 11.15, pris 30 kr. Vill man bara lyssna kostar det ingenting.

Organist och körledare Jonas Marmbrandt har tagit över denna goda tradition, som förre organisten Staffan Holm införde. Staffan har förresten tagit med sig traditionen till sin nya arbetsplats som organist i Linköping.

Upplevelse:

Hustru Katarina och jag har fått med oss en bricka med kaffe, te och varsin rågbrödsmacka med skinka, ost och leverpastej och sjunker ned i kyrkobänken. Publiken omkring oss består av både pensionärer och de som kommer på sin lunchtimme för en stunds avkoppling.

Kaffet är utsökt, liksom mackan. Man ser att många känner varandra, det nickas, hälsas och snackas en del i väntan på musiken.

Nu kommer Jonas promenerande fram i kyrkgången och ställer sig framför auditoriet och hälsar välkomna. Medan kyrkklockorna ringer (utomhus eller en inspelning?) vandrar han upp på orgelläktaren. Därifrån berättar han litet om varje verk och kompositör.

Lämpligt nog i dess OS-tider börjar han att spela ett Rondo av Charpentier, ”Eurovisionslåten” som spelades när man förr hade eurovisionssändningar med sport.

Jonas blandar gammalt och nytt och nästa stycke blir en underbar orgelversion av Åsa Jinders ”Nu är det tid att leva”. Något man skulle vilja önska sig som en avslutning på sin begravning, som en hälsning till sina anhöriga att livet går vidare, fast utan en själv.

Vi hör några stycken av 200-åriga Robert Schumann och som avslutning ett längre stycke av Ceasar Franck, vilken inte är en av mina favoriter. Den musiken talar inte till mig på något sätt.

Så går vi ut i snöyran med en skön känsla i kropp och själ. För oss landsortsbor passar det bra att kombinera denna upplevelse med att utträtta våra ärenden på stan.

Vi kanske ses nästa onsdag?

Glad Söndags-Jazz har inlett Enköpings MusikKlubbs 20-årsjubileumsår

 













Söndag 7 februari inledde 20-årsjubilerande Enköpings MusikKlubb sin konsertserie ”Glad Söndags-Jazz” på Klara Hall med Peter Lind and the Cabaret Band. Konsertserien kunde inte fått en bättre start! Bandet, som tidigare gett bejublade konserter – ”Good Morning Everybody”, om Louis Armstrongs liv och musik och ”Jazzen anfaller”, om hur jazzen kom till Sverige – gjorde än en gång succé, nu med föreställningen ”Stardust”. Publiken lämnade konserten med ett saligt leende på läpparna och intygade att ”det här var den bästa konsert vi hört på länge!”

Annorlunda konsertform

Peter Lind and the Cabaret Band ägnar sig åt en alldeles egen form av underhållande musikframträdande som blivit mycket uppskattad. Skickligt spelad jazzmusik i stiltypiska arrangemang blandas med anekdoter, teater, skämt och mycket sång, eftersom alla i bandet sjunger och agerade i fler roller än enbart som musiker.

Jazz-cabareten ”Star Dust” handlar om musiken och människorna i New Yorks Harlem på 20- och 30-talen. På ett pedagogiskt underhållande sätt gav bandet bakgrunden till den svarta kultur som skapades och utvecklades där av musiker som Duke Ellington, Louis Armstrong, Fats Waller, Hoagy Carmichael, Bix Beiderbeck och andra ”stjärnor” som satte sin prägel på tiden och musiken och den bild vi fortfarande har av Harlem. Bandet spelade tidstypiska exempel på hur musiken stegvis utvecklades ur ragtime, via Ellingtons ”djungelmusik” till den friare jazz, som bland andra Eddie Condon främjade, med stort utrymme för musikernas individuella improvisationer.

Skickliga musiker

För att kunna genomföra en sådan här jazzcabaret krävs skickliga musiker. Och det har man i Peter Lind and the Cabaret Band. Kapellmästaren Peter Lind spelar trumpet, Mats Josephson trombon, John Högman saxofon och klarinett, Claes-Göran Skoglund piano, Kjell Grundström bas och Björn Sjödin trummor. Claes-Göran har skrivit bandets välklingande, luftiga och tidstrogna arrangemang. Dessutom sjunger både han och Peter mycket bra, ibland uppbackade av bandets ”vokalgrupp” Mats, Peter och John. Att alla i bandet dessutom är mycket skickliga solister bidrar starkt till det lyckade slutresultatet. Det var en ren njutning att höra Johns harmoniskt fulländade tenorsolon, Peters armstroninfluerade trumpet, Mats attackerande trombon och Claes-Görans lyriska pianosolon. Men också Kjell och Björn, bandets basist och trumslagare, brast ut i uppskattade soloinsatser.

Sammanfattningsvis: En allt igenom fantastiskt lyckad konsert genomförd av skickliga musiker som dessutom gav ett bra prov på hur viktigt det är att ge musiken en underhållande förpackning .

Håkan Wall